Tänk hur livets vägar kan leda en tillbaka

 

 

Bild

 

 

Jag har länge funderat på att göra något åt den ensamhet jag kan känna när jag inte har min yngsta dotter hos mig. D.v.s. under ”pappa-veckorna”.

Min mamma tipsade mig om en annons i en lokal tidning om en tjej som ville ha någon att börja motionera och simma med.

Jag skrev ett brev.
Jag fick ett svar.
Jag fick en kattunge.
Jag fick sällskap under pappa-veckorna.
Jag fick chansen att lära känna mamman till en liten tjej, som jag för 13 år sedan uppfattade  att hon hade en mycket ansvarsfull och ordentlig pappa.

En pappa som  på många sätt visade sig vara manipulativ, en lögnare och en person jag hade väldigt kluvna känslor inför.

Jag hade sett honom som skötsam pappa. Jag hade sett honom rasera sitt liv och tappa allt vad självrespekt heter. Den sista gången innan han dog, då sov vi i samma säng, och jag grät. Jag vet inte varför. Men jag grät.

Idag fick jag helt ovetandes se hans dotter, och hennes mor.

Jag var hemma hos dem, p,g.a. att min mamma sett annons om en kvinna som ville ha sällskap och någon som pushade på för att komma igång med träningen och viktnedgången. Det ledde till att jag fick en kattunge. Vilket i sin tur ledde till att hon frågade vad jag gjorde igår kväll, och fick mig att cykla hem till dem, och därmed möta människor jag aldrig skulle gissat att jag skulle få att göra med.

Pappan, som jag väl egentligen kände bäst så här långt, om jag inte skall tillägga att jag tjuvlyssnade på ett samtal mellan honom och ”en annan man”, om hur svårt det var att hålla sig till sanningen. Om hur orden de ville säga kom ut som lögner, tagna från ingenstans, trots att de inte ville det. 

Var det samtalet, två mytomaner emellan, ett uppriktigt och ärligt samtal – då kände jag honom aldrig. Men jag lärde mig att när han talade sanning – då såg han ut som om han ljög.

Jag grät sista gången jag träffade honom.
Idag är han död sedan flera år tillbaka.
Igår kväll mötte jag hans dotter och hennes mamma.
Jag mötte dem för att  min mamma ville få igång mig att motionera, medan jag var mer intresserad av en kattunge de ville ge bort, och som just nu klättrar på mig…

Livet är bra underligt och oförutsägbart.

Nu bajsade katten! 

Annonser